Den frågan fick jag av en tysk moderator med hård framtoning, en gång när jag var inledningstalare på en tvådagars EU-kongress i Vilnius. Arrangören var ett samfund med fackförbund på EU-nivå och temat var arbetsmiljö. Jag hade under föreläsningen presenterat min roll och vårt mobila arbetssätt i Sveriges första Närsjukvårdsteam, och på något sätt hade det gått fram till auditoriet att det var fråga om pionjärsarbete. Under tio minuter efter mitt tal blev jag bokstavligen bombarderad med frågor från åhörarna, alla från olika delar av Europa. Alla frågor ställdes i rad efter varandra och ibland fick jag ta på mig ett head set med direktöversättning från olika tolkar, som satt i inglasade skrubbar längst bak i lokalen. Jag hade fullt schå med att komma ihåg vilken fråga som hade ställt av vem och i vilken ordning, för att sedan kunna leverera så relevanta svar som möjligt.
Idag minns jag bara tyskans fråga och det svaret hon fick. Det beror nog dels på att hennes tonfall var mycket fränt, dels på att hon ville att jag skulle leverera ett färdigt recept på hur man bygger upp en ny verksamhet på sjukhus, som ska kunna samverka med andra enheter utanför. Mitt svar till henne blev: Samla en grupp eldsjälar med öppna sinnen och samverkansperspektiv. Gör anpassningar utefter de förutsättningar som råder där just ni ska verka. Omge er med nyckelpersoner med mandat som litar på er kunskap och kan hjälpa er att driva igenom viktiga beslut. För alltid en direkt kommunikation med dessa personer och låt aldrig någon annan få uppgiften att förmedla budskap mellan er. Om det börjar glappa i kontakten med ledningsgruppen kring ett pionjärsteam så blir det problem, för eller senare.
Jag vet inte hur nöjd hon blev över det svaret, men det var en värdefull fråga för mig eftersom den fick mig att reflektera kring styrkan och fallgropar när man är pionjär.
Här kommer ett omdöme från en av de inskrivna patienterna om vad Närsjukvårdsteamet gjorde för skillnad:
”Bara genom att finnas. Det händer saker och jag får svar. Någon som lyssnar och jag blir tagen på allvar.”
Vänligen, Anna
”Bara genom att finnas. Det händer saker och jag får svar. Någon som lyssnar och jag blir tagen på allvar.”