Teamarbete är, enligt min mening, det enda hållbara sättet att arbeta kring patienter med komplex sjukdomssituation. Söker man på synonym till komplex så får man som förslag ”sammanhängande helhet”, vilket jag tycker väl beskriver hur jag behöver bemöta situationen för de mest multisjuka äldre i sina hem. Deras välmående är avhängigt av många faktorer där några är: grad av sjuklighet, autonomi, relationer till de sina och till vårdpersonal. För att kunna göra en bra helhetsbedömning och göra rätt prioriteringar ur ett patient- och vårdperspektiv så behöver jag mina teammedlemmar. Medlemmarna är patienten, närstående och mina kollegor i vården.
Efter att ha arbetat med team i flera år fick jag möjligheten att på egen hand bygga upp en hembesöksbaserad läkarmottagning för 85+ i primärvården. Jag kartlade alla äldre än 85 år utan hemsjukvård i vårdcentralens upptagningsområde, och började göra planerade hembesök. Det gick upp för mig ganska snart att många av dessa patienter i många fall hade en komplexitet, likt den jag stött på i mitt tidigare arbete i Närsjukvårdsteamet. Enda skillnaden var att dessa patienter inte hade hemsjukvård. Det fanns många lösa ändar att följa upp, och lika många uppdämda vårdbehov av olika slag. Jag gjorde varje nybesök som en årskontroll, och för att förenkla för individen så bestämde jag mig för att lära mig ta blodprover. Annars hade det blivit omständligt för patienten, och dessutom hade jag sänt dubbla signaler. ”Jag kommer hem till dig, men proverna får du lämna på laboratoriet”, vilket i praktiken betyder att du som patient ändå måste ta dig till vårdcentralen, mellan bestämda tider. Ibland kunde en sjuksköterske- eller labkollega åka ut extra för att ta proverna i hemmet, men det tog ju resurser från vårdcentralen i form av restid.
Slutresultatet blev att varje besök genererade en omfattande administration efteråt. Dels med journalföring, dels med remisser till laboratorium och andra yrkeskategorier samt interna meddelanden. Och jag hade aldrig tidigare känt mig så ensam i arbetet kring patienten och med mina reflektioner.
Det jag vill komma till är att jag saknade att dela arbetet med ett team under den perioden. I ett teamarbete delar vi på ett sätt på ansvaret för patientens vård. Jag bidrar med min kompetens, och annan vårdpersonal med sina dito. Råder det konsensus i teamet kring den fortsatta handläggningen av en patient är läkaren ofta formellt ansvarig, men ändå inte ensam i besluten. Som läkare i team känner jag mig trygg med att vi har fattat ett bra beslut, eftersom flera olika yrkeskategorier med sin erfarenhet och sitt sunda förnuft tycker samma sak. Ibland kan det vara svåra etiska ställningstaganden, likväl som det kan vara rent medicinska problem – eller både och. Jag vet att läkare ibland hamnar i snåriga situationer där man känner att man ensam bär ansvaret för patientens fortsatta vård och liv. Jag vill med detta inlägg påminna om att det finns mycket stöd att hämta hos sina kollegor/teammedlemmar! De besitter ofta viktig kompletterande information och har kloka åsikter som kan underlätta för dig som läkare när du behöver fatta ett svårt beslut. Hurra för teamarbete och lyssnande öron!
Här kommer ett citat från en patient som har varit delaktig i ett av mina teamarbeten över tid:
”Tänk att man kan vara så här sjuk, men ändå få må så här bra”
Vänligen, Anna
”Tänk att man kan vara så här sjuk, men ändå få må så här bra”