Vårdens övergångar är kontrastfyllda och skapar otrygghet för patienter! Det var det viktigaste utvecklingsområdet som ett tjänstedesignprojekt 2017 i Närsjukvårdsteamet visade på. Patienterna som var inskrivna i Närsjukvårdsteamet då var ”experter på sjukvård”, som en observatör så klokt sa. De var de mest multisjuka patienterna som hade snurrat runt i vårdkarusellen länge, och de hade upplevt alla sorters vård inom kommun, primärvård och sjukhus.

Hur fick vi reda på att överföringar mellan vårdgivare var särskilt besvärliga? Jo, genom att nyckelpersoner skuggade vår verksamhet och genom intervjuer med inskrivna och utskrivna patienter, deras närstående och vårdpersonal knutna till teamets arbete. Flera patienter berättade om otrygghet innan inskrivningen till teamet som bottnade i att bollas runt i vård med olika kontakter på sjukhus och vårdcentral. Patienterna beskrev en otydlighet i sjukvårdssystemet som skapade en känsla av osäkerhet. ”Till vilken mottagning ska jag vända mig med det här problemet?” och ”Det dimper ned kallelser från olika håll med tider som jag anpassa livet efter”. Att åka in och ut på sjukhus på grund av förvärrad kronisk sjukdom bidrog inte till livskvalitet, och det var ovant i början att behöva ta emot hjälp från hemtjänst och hemsjukvård. För patienterna var det inte väsentligt i vilken organisation personalen var anställd vid hembesök utan det viktigaste var att få känna trygghet.

Även för vården är skarvarna patientens vårdresa komplicerade. Kommunikationen mellan till exempel kommun, primärvård och sjukhus försvåras av olika journalsystem, och administrationen för läkare och sjuksköterska vid utskrivning från sjukhus är tung. Vårdcentralens system är hårt belastat, och ibland finns det inte möjlighet att följa upp patienten innan nästa sjukhusinläggning gör sig gällande.

I Närsjukvårdsteamet infann sig en känsla av trygghet hos de flesta tillfrågade patienter, men övergången till och från teamet var påtagliga. Som nyinskriven patient behövdes tid för att förstå konceptet, eftersom det skilde sig från tidigare system genom sin tillgänglighet, kontinuitet och hembesök av läkare. De patienter som skrevs ut från teamet upplevde otrygghet igen genom att nästa instans inte följde upp på samma sätt.

Hur kan vi då göra vården mer sömlös? En lösning av flera som kom upp i projektet var att öka förståelsen hos medarbetare för hur andra vårdgivare arbetar kring patienten. Genom ökad kunskap för varandras arbete på sjukhus, på vårdcentral och i kommun kan vi genom kommunikation överbrygga de glapp som så lätt uppstår och leder till patientosäkerhet. Hur ökar vi då kunskapen kring varandras verksamheter? Jo, genom att träffas och prata om hur vi arbetar… och fika! ”Fika är ett socialt smörjmedel” var det någon som sa i intervjuerna. Att få ett ansikte på varandra grundar för framtida kontakt och kommunikation. Ett gott samarbete bygger på nätverk och relationer, och det behöver vi för patienternas skull! Detta är något att återuppta och arbeta vidare på när pandemin bedarrar.

Denna vecka kommer ett citat från en patient som hade flera kroniska sjukdomar och varit rullstolsburen i flera år. Under ett hembesök beskriver hen så fint sitt sammanhang:

 

”Man mår bra med folk omkring sig, när allt är ordnat och man får trygghet”

 

Vänligen, Anna

”Man mår bra med folk omkring sig, när allt är ordnat och man får trygghet”